Det där ordet som jag aldrig riktigt lärde mig hur det skulle stavas. Varje gång jag skulle skriva det tvekade jag, valde ofta en annan formulering, eller så slog jag upp det och svor på att jag skulle minnas. Så en vacker dag på ett café fick jag för mig att jag skulle reda ut saken på riktigt. Jag sökte i SAOL och Norstedts ordbok och snart insåg jag vad som orsakat min stora förvirring: förvånad räknade jag upp till inte mindre än fyra olika stavningar:
just, juste, sjyst, schyst
och till min fasa är ingen av dem den femte stavning jag själv, i alla fall emellanåt, nyttjat:
schysst
Bra, då hade jag lärt mig det. Men vilken ska man välja? Efter tandagnisslan inser jag att jag måste gå direkt till chefen med saken, jag skriver ett e-brev:
Bäste H. Engdahl,
Vårt skandiska idiom är rikt och mustigt. Om man får tro på SAOL i kombination med Norstedts ordbok så finns fyra alternativa sätt att stava följande ord:
just, juste, sjyst, schyst
Rent stilistiskt, vilket föredrar du?
Soliga hälsningar,
Gabriel Sandberg
Strax levereras sanningen:
Bäste Gabriel Sandberg,
Det beror på sammanhanget! I ett personligt brev: schyst. I en litterär essä: juste.
Vänliga hälsningar
Horace Engdahl
Naturligtvis svarar jag:
Schyst!







Senaste kommentarer