Norstedts Stora svenska ordbok skriver om ordet helylle att det även används “överfört om präktighet och dylikt [mest i sammansättningar] exempelvis helyllegrabb; helyllesvensk”. Jag frågar mig, vad får man för begrepp egentligen när det sätts samman med ordet nazism?
för mig är det inte det minsta konstgt att nazism kan vara helylle. det är väl snarare så att nazism är helylle draget till sin absoluta ytterlighet, och sedan lite till. har inte tagit mig för att läsa zygmunt baumans bok om hur nazismen är en logisk följd av ekonomisk nyttomaximering.
nazisternas drömmar och propaganda var ju väldigt helylle.
jag har inte det minsta svårt att tänka mig den perfekta ariska familjens kvällar framför radion, där fadern om dagarna utrotar “degenerativa element”, antagligen genom pappersexercis.
präktighet är på så sätt minst lika läskig som nazism
PS. även om det inte hör hit… så är nästa fråga om helylle skulle klara ett handgripligt utrotande av dessa element? men det hör väl arbetarklassen till, och helylle känns mer som medelklass
Hej Katja,
He he, en bra reflektion och en trolig bild du målar. I bemärkelsen präktig kan naturligtvis även nazister vara det i förhållande till sina ideal. Det jag i första hand hade i åtanke var att när man säger om någon att denne är riktigt helylle så menar man någon som är god och omtänksam, och det krockar med att vara nazist.
Känner inte till Zygmunt Baumans bok, men det låter som ett sannolikt samband. Utan att veta vad Bauman menar, tror jag dock att det endast är en delförklaring. Jag tror nämligen att nazismen är ett sista desperat uttryck för ett en gammal döende Europeisk struktur, nämligen den att vi sedan medeltiden konsekvent ifrågasatt, dekonstruerat och omkullvält alla betydelsebärande ordningar. Under les années folles stod Europa inför en avgrund av meningslöshet när allt meningsfullt förkastats, pandemier skördat miljontals människor, ekonomisk depression sugit hoppet ur marknaden och ett världskrig förstört vår omgivning. Alla sökte desperat efter någon eller något som representerade det eviga, det som är större än oss själva. Jag tror att det övriga Europa var lika beroende av nazismen som det tyska samhället, vare sig man var för eller emot. På så vis ser jag den som en konsekvens av olika omständigheter däribland ekonomiska. Däremot är det ingen ideologi.
Apropå nazismen läste jag i “Atlas litterära tillägg” om Jonathan Littells bok “Les bienveillantes” som beskriver Andra världskriget ur bödlarnas perspektiv. Verkar mycket intressant!
Jag förstår inte din fråga riktigt, spelar ju ingen roll att det är irrelevant.
frågan var om helylle är knuten till en samhällsklass klass (främst då den förhatliga medelklassen, samhällets syndabock)eller om den är klasslös (inte i den marxistiska meningen)?