Norstedts ordbok ger följande definition för ordet “blottare”: “Person som har sjukligt behov att blotta sina könsorgan, vanligen för personer av motsatt kön.” Sedan ges ett exempel: “Blottare kallas ofta för fula gubbar.” Mycket intressant. Ordet “blogg” introducerades 2004 i svenskan med betydelsen “öppen dagbok på webben”. Från det bildar vi “bloggare” - den som skriver bloggar. Men vad skrivs i bloggar?
Grovt sett tycker jag man kan dela upp bloggarna i de mer opersonliga - ibland rena ämnes- eller yrkesbloggar - samt de faktiska dagböckerna som kan vara mycket personliga och utelämnande. (Håll i er nu för här kommer en generalisering…) De mer opersonliga bloggarna är i allmänhet knutna till en person som skriver sitt namn och ogenerat berättar om sina intressen. Men dessa intressen är sällan intima redogörelser av känsligt slag. Därför lämnar jag dem därhän.
De personliga bloggarna å andra sidan utmärks i högre grad av anonymitet, men maskeringen skapar en stor frihetskänsla som vi är i behov av. Osynliga kan vi röra oss i det publika rummet och säga vad vi vill om oss själva och vår nästa. Det är lite som att skriva dagbok och trots alla åtbörder hoppas man ändå på att någon ska tjuvläsa. Eller att skriva i sin dagbok, och utan att man vill erkänna det - fast man egentligen vet det - så sitter helt ett gäng ihopkurade under bordet och ser genom bordsskivan, pärmar och alla sidor och liksom spegelvänt läser av bläcket då det hastigt torkar in i pappret. Men den personliga akten att blottlägga sitt inre, och inte heller sällan, detaljer om ens könsliv - ja varför inte, ingen större skillnad - ens könsdelar, är snarlik den drift som den inneslutne blottaren måste känna och som driver honom (oftast män) till att tvinga på andra hela sin mänsklighet. Blottaren behöver någon som ser. Bloggaren likaså.
Återigen, vad består skillnaden i? Jag menar, alla bär trenchcoat idag i alla fall. Och lösnäsa kallas “handle” eller “nick” på nätet. Visst, en blottare tvingar på sin “bloggs hela längd” i ett svep, medan bloggarens läsare i allmänhet kan självdosera. Hårklyverier! Såvitt jag ser finns ingen skillnad… utom det att bloggare skiljer sig från blottare i det att t:na bytts ut mon g:n (vilket påpekats av andra). Norstedts berättar att de också kallas för “fula gubbar”; där har vi ett g, vi måste således byta ut det mot ett t, och vips har vi Fula tubbar.
Intressant iakttalgelse, men inget nytt under solen. Jag observerade redan 1972 en liknande sammanblandning av orden Koggar och Kottar. Byter man ut g:na mot t:n i Koggar så får man Kottar. Och ger man Kottarna b:n så blir det Kobbar där de sjuka fjällbeklädda fartygshybriderna kan använda sina nyvunna extremiteter för att skaffa sig d:n lämpligaste anordning som finns för att skyla sina kön med - blygdkapslar. Eller ska jag säga Koddar?
Den tubben går jag inte på.
Hur pilsk bli en blottare av att stå framför en nyfiken voyeur? Den grövsta skillnaden måste vara blottarens upphetsning (som jag uppfattat det) över att visa upp genitalierna för “oskuldsfulla” tittare som alls inte önskade titta. Om jag förstått blottaren rätt så är tjusningen just den chockartade skamfyllda reaktionen hos titt-offret. Medan de flesta bloggare möter frivilligt intimsuktande, privacy-lystna fluktare.
Trots att bloggare kan sägas vara kättjefyllda exhibitionister är det alltså ofult eftersom de tålmodigt inväntar de giriga gluttarna: Ofult är när två perverser lättjefullt möts. Det fula i “fula gubben” har härmed bevisats.
Marie: Ren klokskap som vanligt.